lördag 25 oktober 2014

Törnskata

Passar väl bra att gräva lite i sommar-arkivet, nu när vintern gjort sig påmind med snö och hårda vindar. Vad annat har vi att vänta?  Men ack så skönt med sommarfägringen i bild. Tyvärr, har jag inte alltid  hunnit bjuda på för årstiden  aktuella bilder och får ta det lite i efterhand.

Nåväl, ingen sommar utan häckande fåglar. Törnskatan hade sitt näste i vassen och var lite på sin vakt och honan skymtade i gömslet ( och säkert ungarna). Hanen satt för det mesta i toppen av ett vasstrå och spanade utöver fjärden och sommarlandskapet.  Kan (får) man redan längta till nästa sommar?



Som sig bör får väl paret kanske  några egna dunbollar att ha omsorg om och sommaren har därmed gjort sitt på alla sätt och vis.



Hmm... inte riktigt säker på vem som sitter här på lilla grenen!? Antar att den hör till samma art, men ljuset spelar ett spratt, ungfåglarna är dessutom svåra att särskilja! (fotade på olika platser)


Men hur som helst, sommaren är  en grön-skön-tid!

Må gott!

onsdag 22 oktober 2014

Om jag fick välja

Det blåser isande kalla vindar, marken är frusen och varje litet strå är frostat med vita iskristaller på morgonkvisten. Får rusta mig med varma kläder, ta mod till mig och göra min dag på bästa sätt. Fyller på mat vid fågelbordet  och blir livligt påhejad av matgästerna med sitt kvitter. Lite nötter, havre och förstås solrosfrön och bjudningen kan börja.

Tar en sväng längs vägen, domherrarna gör sig hörda från grantopparna och bjuder på en vacker färgklick med sina röda bröst.  En stor flock grönsiskor fladdrar livligt över en fantastiskt blå himmel och landar i en björk med massor av frö-hängen. Det vankas kalas för småfåglarna och den bleka solen gör allt för att värma de små fågelliven. Visst har vi en vacker värld, trots att naturen byter skepnad, löven har fladdrat iväg för vinden och det mesta börjar anta den gråa tonen.

Men om jag fick välja, skulle himlen alltid vara blå,  havet lugnt och ingenting som störde tillvaron av oro, bekymmer etc.

  Stillhet 
Lägg märke till Svärtan,  (vänster i bild) som simmar lugnt och intet ont anande.

 Ingen skulle få bete sig illa på den andres bekostnad, fred och respekt för alla individer.

Rofferi
Nu händer det som inte fotografen hade föreställt sig skulle hända, truten roffar åt sig en av Svärtans ungar från ryggen på den.
(Tyvärr, såg jag det först när jag laddade ner bilderna).

Alla vackra blåa färger som ger inspiration och liv, tänk om svallande vatten stod till förfogande året om, även här uppe i vår kalla nord.
Flykten

Ingen behövde bli trumpen och sur, känna sig förnärmad eller påhoppad och  tvingas ta till en minst sagt otrevlig uppsyn, trots att sommaren visade sig från den bästa sida till slut.  

 
Törnskata - förgrymmad
Varför - det får ni veta nästa gång.

Att alla stannfåglar kunde få leva sitt liv utan olyckor och malörer.

Skadad Talgoxe (benbrott) som säkert vände om  till fågelhimlen igår.

Hoppas kunna få välja att   leva gott, njuta och  ta vara på tiden oavsett årstid, utan onödigt trams eller  egoism, inte alltid lätt i livets "kringelikrokar".

Må gott!

onsdag 15 oktober 2014

Alla varför?

Varför....

- hänger nästan alla fina rönnbär kvar på träden, när det egentligen borde vara rönnbärsfest i fågelvärlden?


- är koltrasten utan hjässfjädrar, nu  när de så väl behövs i höstkylan?


- är en del bevingade vänner utrustade med  utmärkt skyddsfärg, när andra glimmar vackert  i höstsolen?


  -  är en del fåglar så lågmälda och målmedvetna, när andra skriar i högan sky och hastar fram?


- måste en del människor lida och ha det illa ställt, när  många verkar ha i överflöd av allt?

- finns det gråt och ledsamhet, när andra får skratta och vara glada?

- är  det så mycket att klaga över, när vi egentligen har det bra och borde vara tacksamma?

Många små och stora varför  finns i vår värld och de flesta får aldrig ett svar. 

Ha det gott!

fredag 3 oktober 2014

Flyktigt

Det andas höst i naturen, gråmulen himmel  och över varje liten grästuva omsluter sig den täta morgondimman, de små gula lätta björklöven singlar ett efter ett ner till marken och har gjort sitt för i år. Det är något särskilt med hösten, kanske en liten flyktig känsla när allt åter ändrar i färg, naturen får en  doft av jord och visset gräs, men det bästa och vackraste av allt när  årstiden bäddar in naturen med alla vackra löv. Vem kan låta bli att lyssna till lövprasslet när stöveltrampet valsar genom lövhögen, den som höststormen snart river och sliter i och sopar rent,   även det ett flyktigt fenomen.


Alla fåglarna har fladdrat iväg, det är tyst och allt gick så fort precis som alla tidigare år, man hinner knappt med. Stranden är åter öde och tom, även sandslotten har spolats bort av svallvågor - ack så kortvarigt! Ville helst av allt behålla denna sköna årstid -  lite längre om det gick för sig.



Så öde och tomt, ensam med hela havet, sandstranden intill  är övergiven, endast denna lilla varelse som gör allt för att inte upptäckas bland småsten och grus, i väl avvägd färgskala som minimerar åtminstone faror ovanifrån.



Nej, jag tror det är dags med  lite underhållning från köksfönstret, hög tid för lite solrosfrö-bjudning och vi får lämna sommarens fröjder bakom oss och  med gott mod  blicka framåt. Minnas alla de flyktiga ögonblicken med glädje och harmoni.


Ha ett fint veckoslut!

söndag 21 september 2014

Strandlivet

Idag känns inte strandlivet det mest ultimata, regn, gråmulet och hösten gör sig påmind. Sista badgästerna, nämligen vadarna sågs  på de vackra sanddynerna igår, i övrigt verkade sommarens sol och bad vara ett minne blott.
Ett glatt gäng som flockades på strandkanten var några snäppor, Ljungpiparen och Större strandpipare. Ljumma vindar och svag sjöbris rådde och allt verkade riktigt angenämt för stunden.






Nu får vi lov att ta emot den färgsprakande årstiden och  betrakta de gula fallande löven singlande ett och ett, höstvindarna som river och sliter  och en allt mörkare årstid är i antågande. Glad för alla fina dagar vi haft denna sommar.

Ha en fin vecka!

lördag 20 september 2014

I rätt tid....

... på rätt plats. Ett gammalt talesätt som fungerar än idag, med tanke på att fånga de särskilt små ögonblicken i fågelvärlden eller att kanske bli dagens räddare i nöden.
Hur som helst, en vacker höstdag och de blå vågorna lockade för en tur och naturligtvis följde lingonkorgen med. Nu kan man dock inte påstå att lingonskogen är full av fågelliv, nej långt ifrån, det är glest mellan upptäckterna och ja... det känns faktiskt lite vemodigt. Plötsligt seglar en lärkfalk smidigt  över den blåa eftermiddagshimlen, vacker och lite väntad. Tyvärr var jag endast utrustad med nyttiga redskap denna eftermiddag och dokumentationen förblev endast i synminnet.

När dimman lättar

De vackra lingontuvorna glesnar alltmer vartefter jag far fram, kvällen närmar sig och solen gör sig beredd att dyka ner i horisonten efter ännu vacker höstdag. Dricker en kaffe innan vi vänder fören hemåt och njuter av färgprakten omkring oss. Några skrakar  närmar sig båten i maklig takt, betraktar oss varsamt och vänder om för att undkomma eventuell fara. Oj, där var sälen med sin  runda nos, den är visst lite skygg och det till trots måste den faktiskt ta en noggrannare titt och kikar upp ett par gånger till, just ovanför vattenytan.

Det  skymmer och havet är lugnt, dags att vända hemåt innan dimman lägger sig tät. Vi upptäcker snart  en  båt från ett annat håll som verkar ha riktigt bråttom och  tar en snäv kurva kring skäret. Vi  sitter lite mållösa och lite förundrade över risktagningen. Hann bara tänka tanken och båten stod helt stilla, körde den verkligen på grund  eller....? Vad hände? Ett par ögonblick till och mannen i den båten står med båda händerna och kallar på vår uppmärksamhet. Motorn blev helt stendöd i hans farkost meddelar han mig! Puh... vi trodde att båten fått skador. Nåväl, vilken lycka för mannen och hans lilla dotter, att vi fanns i  rätt tid och på rätt plats just  då! Det kändes gott och väl att få hjälpa honom tryggt i hamn och då var det faktiskt redan mörkt. Den unga mannen var alltigenom tacksam att vi fanns där just i rätt ögonblick!

I fågelvärlden är  det inga stora tacksamhetstankar, utan en stor förnöjsamhet att få chansen att dokumentera  just det lilla ögonblicket eller den lilla bevingade vännen som  sällan visar sig eller är svår att upptäcka.

Fick för en dryg vecka sedan syn på Gärdsmygen i vass-beståndet till min stora glädje, men svårt att fokusera på den lilla i det yviga bladverket.

Gärdsmyg

Skygga Järnsparven kan  dock ses  allt oftare denna årstid.

Järnsparv


Men vem är det som stoltserar här nedan? Kunde vara Järnsparven men,  men...  klorna skiljer i färg och fågeln nedan har ett vacker silvergrå färg i nacken och hänger vingarna annorlunda.

 Okänd

Gillar också häggbär! Vet du vem det är, så ta och skriv en rad!
 


 Skymning

Ha det gott!

tisdag 9 september 2014

På väg

Alla har säkert någongång plockat fram resväskan, fyllt den med diverse nödvändigheter. Att vara på väg någonstans innebär förväntningar och förhoppningar. Kommer jag att få uppleva något alldeles särskilt, ja, ibland kanske en nödvändig tur på väg inte alls bjuder på det trevliga inslaget i livet, men denna gång var det faktiskt en uppfriskande tur för min del.

På väg till fjällen en sensommardag i förra veckan, den sista semesterveckan skulle förvaltas på bästa tänkbara sätt och det visade sig bli ett fantastiskt fint avbrott i vardagen - ett underbart  avslut på sommaren.

Med karta i hand och vandringskängorna  på, styrde vi kosan österut till  Hiidenportti nationalpark och fick uppleva en fantastiskt vacker natur och hisnande bergsskreva som kantades av vandringsleden.

De allra första vi mötte på vår väg till nämnda plats, var dessa Tjäder-hönor (5 st) och ni må tro, jag blev utom mig av lycka. Tyvärr poserade dom inte särskilt länge.


Vandringen ledde över knotiga grenar, stubbar och  stenar, med strävsamma steg och siktet inställt mot toppen för att få en vy av platsen.

Sakta stiger vi uppåt och når en vidunderlig känsla med blicken nedåt.

På ett ställe är bergsväggen fårad som vackraste   konstverk.

Typiska färger i höstens palett och avskalad natur.

Nu har vi kommit upp och får lite känsla för platsen.

Djupt där nere speglar sig dagens ljusstrimma i ett litet vattenblänk.
(Tyvärr, ger bilderna inte det rätta helhetsintrycket, men, men.. så är det med små futtiga bilder!)

Om kvällen fick vi njuta av de vackraste solnedgångar och båten var ankrad i strandkanten för att användas och avsluta dagen på bästa sätt.

Njut av höstens fina dagar!