söndag 25 januari 2015

Gårdskrysset

Gårdskrysset

Spanar och håller utkik i en timmes tid  idag,
bevingade vänner räknas på uppdrag.
Gårdskrysset kartlägger arter och förekomst
men naturligtvis ger det ingen inkomst.

Gulsparvar leder i antal - visst,
men vem sitter där på äppelträdets kvist?
Skarp i blicken och sätter skräck
och alla fåglar små är väck. 

Lite snopet blev det allt,
jag som hoppades på hundrafalt.
Sparvugglans fräcka besök
ledde till att antalet fåglar störtdök.

"Stora faran" gav i alla fall en  prick 
som den på kartan fick,
förutom alla mesar små
som av vistelsen blev förskräckta så.




 Ha en fin vecka!








fredag 23 januari 2015

Sparvuggla

En isande kall vind sveper kring kinden, solen skymtar genom en tunn molnslöja, det är januari och ingen "riktig" vinter ännu. Då när solen kastar sina  långa blåa skuggor över fälten och isvidderna,  då är vintern som bäst. Men... som allt annat här i världen, vi får ta det som det kommer!   Lite förrädiskt med nysnö och isskorpa på vägen, får hålla mig på fötter för att undkomma närkontakt och "landkänning".
Efter en milt sagt trevande början på detta året, får jag äntligen syn på något annat än Gulsparvar som förövrigt gästar i många tiotal varje dag. Sparvugglan sitter och  spanar in sin lunch och räds inte min närhet. Sparvugglan har  stålsatt sig för att komma åt sitt byte och inte störas av fotografen. Svänger sin blick fram och tillbaka i snabba rörelser, lite lustigt att se bakhuvudet som skönjer en vilseledande kontur som påminner om ögonhålor. Vips.. så flög den iväg och antagligen blev en Gulsparv bytet som gömde sig i buskagen lite längre bort.





Veckoslutet skall förhoppningsvis ägnas åt att räkna fåglar och hoppas  på att många arter dyker upp.

Bjuder på ett visdomsord att tänka på, eftersom det sällan går på räls för alla och  envar.


Trevlig helg!

söndag 11 januari 2015

Göktytan

Ett litet vår-minne i bilder. Kommer ni ihåg den späda grönskan som sprängde fram i buskar och snår?  I alla fina lövträd kunde den ljuva färgen fånga alla sinnen med dofter och känslan av vår och förväntan på sommaren var total.  Hela vårens tid då nästan allt formligen vibrerar av spänning i luften, fåglar som söker sin maka och alla förväntningar vi själv bär på inför denna vackraste årstid. Vem av oss har inte planer och förhoppningar för kommande sommar redan?

Nåväl, än är det ett tag till dess och bjuder på ett ögonblick från senaste vår.  Göktytans  (lyssna på länken) jakt  på lagom stor bohåla. Göktytan är  en särskilt högljudd fågel i hackspett-släktet, men mycket väl kamouflerad mot trädstammarna. Numera får jag söka mig lite längre bort för att finna Göktytan. Tidigare häckade den flera år i gårds-holkarna, men av ngn anledning är holkarna  ratade och det är kanske bäst så, ty  fågeln är väldigt morgonpigg och har en minst sagt  ljudlig morgonhälsning.

Det är inte särskilt svårt att upptäcka var den rör sig efter tidigare beskrivning, men dess svårare att få ögonen på den krypande längs barken på trädet eller kurande inuti trädhålan. Jag valde att ockupera mig i ett vackert grönskande buskage och fick formligen mitt klorofyll intag samtidigt av vårens lövsprickning. Tyst och försiktigt väntar jag ut Göktytan som uppenbarligen fanns i närheten.
Plötsligt kommer den (antagligen hanen) och tar en liten spiralformad inspektion kring den gamla alen och där sitter honan i bohålans öppning. Belöningen för väntan!






Efter denna vinterns tunga blötsnö som knäckt många träd, undrar jag faktiskt om trädet står kvar, det hade visserligen inte den bästa konditionen och kanske en dag skall jag vandra iväg och uppdatera mig. Tänk om detta träd som varit Göktytans bo i många år plötsligt är i spillror!

Ha det gott!


tisdag 6 januari 2015

Ljuset vi väntar på

Nytt år och nya möjligheter! Hur blev det gamla året, kanske en och annan förhoppning som uteblev, någon besvikelse eller kanske rentav missnöjd av anledning.
Nåväl, nu börjar vi året med oskrivet blad och håller både sinnet och tanken full av förtröstan och förhoppning om ett fint nytt år, med siktet inställt på natursessioner och iakttagelser i vår oändligt vackra natur. En natur som  skänker kroppen och knoppen lugn och ro, en tystnad som ger harmoni för varje individ i vår annars så hektiska värld. Alla behöver  få stanna upp, lyssna och bara njuta, sittandes på den välbekanta stubben för att invänta någon(t) som väcker  all den drömska tillvaron  för en kort sekund. Kanske för eftertanke, till besinning eller för att ta ut nya koordinater och nya mål i livet. Ja, vad vet jag, men själv bär jag visserligen på några små och kanske inte så oöverstigliga hinder, men skall försöka överbrygga dom!

Men nu först en vit vinter och alla frostnupna grenar och kvarhängande bär och inte minst kinderna som blir rosig  av kylan. Alla iskristallerna som gnistrar i blek vintersol som små oslipade diamanter och varje äng är som ett landskap bestrött med vinterjuveler, men ack så sköra och känsliga för solens varma strålar.


Ljuset, det efterlängtade ljuset som snart ger dagen nya dimensioner, hög blå himmel och långa blånande skuggor - snart är vi där. Tills dess får vi ana årstiden i nedtonad färgskala och bara hoppas att den småningom  kommer hit till vår kalla nord.


Ha en fin fortsatt vecka!

tisdag 30 december 2014

Gott Nytt År 2015!

Här i mellandagarna har vi haft ett otroligt vackert vinterlandskap, men minimalt med sol och  mitt i allt detta vackra "väcktes" jag ur min vinterdvala vad fågellivet beträffar. Två dagar i följd fick jag den äran att betrakta en flock orrtuppar som flög över björktopparna och några satt och knaprade björkfrön. Vilken vacker syn i de vintriga och snöbeklädda träden!

Årets sista fågel får därmed bli  den orrhöna som jag fick betrakta på nära håll i medlet av maj. Orrhönan med vaksam blick, står lite risigt till  med tanke på snabb flyktväg,  klättrar planmässigt  ned från rishögen i lugn och maklig takt,  tar ett par snabba vingslag och en tillflykt under en gran. Sessionen blev kort men mycket trevlig, med tanke på alla turer jag gjorde på våren i hopp om orrspelet på myren som jag bara lyckade se skymten av innan de drog.




Såhär på årets sista dag får jag tacka mina läsare, följare och ni som skrivit en rad eller två. Alltid trevligt med lite respons på inläggen och hoppas ni hänger med även nästa år, dvs 2015!



GOTT NYTT ÅR!





lördag 27 december 2014

Året 2014

Såhär sista dagarna på året är det alltid trevligt att summera   året som snart ligger bakom och  vad bjöd det egentligen på? Med tanke på naturupplevelser  och minnen från fågelvärlden skall jag med hjälp av några collage inspirera mig själv i första hand och  framförallt att få njuta av vår underbara värld och ser framemot många fina morgontimmar. Vi går faktiskt mot ljusare tider!

Vinterporten
Vintern kom i medlet av jan och smällde till med hård kyla rätt omgående, blåmesen hade det  tufft och gjorde allt för att hålla de små klorna varma och lilla kroppen bar dunjackan så tät. Dessförinnan hade vattnet svallat fritt, inga isar, svanparet fanns länge i fjärden och man undrade smått, skall det aldrig bli vinter!?

Våraning

När dagarna blev ljusare levde naturen  upp igen, ja, då önskar man fånga varje  minut som finns till, för att leva med i det vackra som pågick i naturen. De nya holkarna hade placerats ut på olika ställen alltefter modell och tänkbar gäst. T o m vebbholken som var årets nyhet och förväntades bli hela vårens och familjens fågel-underhållning  blev en enda stor flopp! Till en början granskades den mycket noggrant av mesarna och  togs i besittning av en Blåmes som övernattnings-holk och inte dess mera. Sommaren kom och vi hoppades på andra kullen, men också naturkrafterna lekte med oss och åskan förstörde hela den elektroniska funktionen. Dit for den fröjden!
Leken som börjat, sången som kvittras och sjungs, isarna som smälter ner och inte minst doften av vår. Tranorna trumpetar på myren och markerar redan sina  revir. Björktrasten rafsar ihop ett slarvigt näste, hon skall visst hinna med många kullar! 

Sommarbaletten

Oj, den sköna sommaren med ljuv grönska och alla de små liven som prövar vingarna och försöker hålla styr på alla vingpennorna som inte verkar vara med på noterna. Tyvärr, visade sig hela juni och delar av juli vara alldeles för kyliga och därmed liten tillgång på insekter och de nykläckta liven fick en dålig start med otillräckligt med mat eller frös ihjäl.  Hoppas det blir en "superduper" sommar i gengäld nästa år!

Återkommande

Varje år återkommer vi till samma sak, att följa de små nya arterna som leker på ängar, vid havet eller skogsbrynet. Leken som stärker deras flygförmåga och gör dom redo för långa färden över land och hav. Även vi återkommer till en kär plats som ger njutning av sjöbrisen och luften som råder till havs och strandängarna som är så vackra. Vem kan motstå att få njuta av en sjö-brunch eller middag till havets kluckande och vaggande tillvaro eller lyssna till måsarnas och tärnornas små inbördes uppgörelser. Njuta av solgasset i en skyddad vik och betrakta allt vad som ögat hinner uppfatta, visst är det sommar?

Återknytning

Sen höst och många fågelarter  återknyter till sitt ursprung och drar iväg i stora flockar, lite vemodigt känsla är det allt,  men kanske finns det en djupare mening ändå i det, med tanke på att skiljas och mötas, det gör vi också som människor. Hösten blev en verkligt tråkig  gråväders-historia och alla suckade efter ljuset. Märkligt nog har stora flockar av Björktrastar funnits kvar på våra breddgrader så sent som för en vecka sedan och fröjdades över alla kvarhängande rönnbären.
Förövrigt återknyter vi till vintertid samtidigt och ( som ni ser i högra hörnet) blev  böjda för vintern. "Min väg" i julhelgen har verkligen bjudit på den allra vackraste julkänslan vad vädret beträffar.

Summa sumarion av året blir; att jag såhär i efterhand kan tycka att natursessionerna blev något mindre detta år som  har sina rutiga randiga skäl, om jag behöver skylla på något, livet bjuder på annat också än att bonga fåglar. Men när det beger sig är det väldigt avkopplande och ger så mycket igen, frisk luft, motion, spänning och framförallt att lära sig av det man ser.

Nu återstår ca tre månader och vi kan återigen höra Tofsvipan, Lärkan, Hackspettarnas trummande osv. Tills dess nöjer jag mig med ett par  Koltrastar som verkar stanna hos mig i vinter! Men visst kan vi fånga ett och annat trevligt ögonblick även nu, igår såg jag tio st Rapphönor ( ingen kamera med) och vintersolen glimmade så vackert på deras fjäderdräkt.

Ett gott slut  2014!

fredag 19 december 2014

God Jul

Det blev till slut det perfekta julvädret med snötyngda träd och hela naturen är klädd i de vita kristallerna. Hoppas vädret består! Det är trots allt några dagar ännu innan själva julfirandet kan börja.
Likt alla andra finns det ett och annat att ta itu med såhär dagarna före, plus att jobbet kallar med sina turer och jag  får svänga på den traditionella rytmen. Men... sånt är livet! I juletid är tanken att vi  får både ge och ta och det inbegriper även att ge av sin tid för de jag jobbar med och bland.







Med dessa vinterbilder önskar jag alla mina läsare en riktigt