söndag 2 augusti 2015

Ett kvittrande gomorron

Vaknade abrupt över att vovven behövde ut, yrvaket hastade jag iväg  för att ingen "olycka" skall ske inomhus, eftersom hon har  medicinsk behandling på för uvi. Ja, t o m hundar får alla slags krämpor, men nog om detta.

Morgonen var inbjudande och ljummen, fåglarna var väldigt aktiva, det kvittrades och visslades i trädgården och mitt öga spanade åt alla håll, men en särskild visslare fångade särskilt mitt sinne. Eftersom jag en tidigare morgon träffade  på just denna fågel i mitt garage som var alldeles förskräckt över mitt plötsliga uppenbarande. Den flög i lilla fönstret gång efter annan, för att med våld ta sig ut, vilket den gjorde till slut, men genom stora öppna porten - det var lilla Gärdsmygen med de uppstickande  stjärtfjädrarna. Nu satt den i mitt ris-staket, flyttade på sig ivrigt och sessionen var hastigt över. Men kul!

Gärdsmyg

En annan liten visslare, lite ynklig och pep ideligen för att mamma-fågeln skulle veta var den fanns. Inga stjärtfjädrar här, vingarna outvecklade ännu och flög små, små sträckor med sina korta vingpar och tänk, snart skall dom bära ända till fram till vinternästet. Otroligt hur snabbt det går - från ägg till flygfärdig unge!

Rödhake

En sommarmånad kvar och hoppas alla samlar på fina sommarminnen!

Må gott!

onsdag 15 juli 2015

I pappas fotspår

Svala sommardagar, stundom åskskurar och myggen trivs i våtmarkerna. Det är bäst att vara väl utrustad för natursessioner med rätt klädsel och hoppas att myggen håller sig på avstånd.
Lite trist förresten, när jag häromdagen upptäckte att Svartvit flugsnapparna  redan har lämnat oss och många holkar förblev  obebodda i år.

En sväng förbi ett fågeltorn gav heller ingen större utdelning, annat än en febrilt matande Stare som kom med sina matleveranser på löpande band. Saknar den fågeln på hem-knutarna, det hör ju liksom till att det finns Starar. Men, allt förändras och så även i fågelvärlden.



Starar i gräset är från maj.

Förresten myggfritt är det om man rullar fram på fyra hjul och har kameran med, i syftet att något trevligt kan korsa  min väg. Så blev det idag, men ack så farligt, man kan ställa till det för sig själv och andra, om man inte är observant i trafiken när dunungar spankulerar iväg och fokus blir mer på den söta promenaden i stället för backspegeln. En liten varningsklocka pinglade i alla fall!

Stolt tupp...


....med sin unge och visar vägen framåt och målmedvetet. "I pappas fotspår", kunde man kalla illustrationen och visst är det många pappor som trampat stigar åt sina små.



Hoppas på en fortsatt fin sommar!

lördag 4 juli 2015

Tålamod ger belöning

Den varma sköna sommaren kom till slut och alla har tålmodigt väntat på den, nja.. kanske ett litet klagande här och var, men nu är det tid att njuta.
Har spenderat några tidiga morgnar för att njuta av stillheten i ottan och de nyvakna fåglarna. Den bästa tiden på dagen förövrigt, när alla måsten läggs till sidan för en stund. Lyssnar, doftar och beundrar blomsterprakten längs  vägrenen. Fjärilar som fladdrar och Buskskvättans frenetiska varningsläte om att faran lurar när fågelmamman närmar sig med näbben full med insekter till de små liven. Men, jag hade en annan förväntan, att få syn på den sjungande fågeln i videsnåret. Så många gånger förr har jag stannat  upp, lyssnat och spejat genom grönskan och nu så sitter den där och på ett ögonblick är sessionen över. Tålamod ger belöning! Busksångare som är en liten doldis, men dess ljudligare sångare.




Gårdagen bjöd även på ett fantastiskt väder och även den prestationen har fått sig en  tålamodsprövning, ibland för regnigt, blåsigt, kallt osv men nu så blev det äntligen av och se, havet var nästan spegelblankt.



Hela "mottagningskommittén" välkomnade och höll serenad.

Väl hemma upptäckte jag de två  svarthuvade på strandstenarna och undrar förstås om det var sv.h.mås?

Må gott!

onsdag 1 juli 2015

Äntligen sommarkänsla

Nej, ingenting går av sig själv, det skall till både det ena och det andra för att allt skall rulla på och man får ta det som det kommer här i livet.
Men... idag en liten känsla av sommar, den riktiga värmen, solen och sommarbrisen fläktar och allt känns gott och väl. En tur på morgonkvisten, ja, det hann bli förmiddag innan jag vände hemåt och solen stekte på och till en början tyckte jag mig ana ett litet missmod över observationerna, men så mitt allt satt dom där, Skogssnäppan (tror jag) som jag bara bongat på långt avstånd tidigare och Tornfalken i solglittret på en tallgren, ofta sitter de på elstolpar, så det var lite ovanligt.









Njut av sommarbrisen och värmen!

tisdag 16 juni 2015

Ny här

Naturen är rena barnkammaren redan, det går fort och man får ha ögonen öppna, för vem vet så finns dom bara där, står ngt vilsna och undrande över alla nya upptäckter. Mötte den här lilla söta som jag så väntat på att någongång få närkontakt med och idag så hände det. Kul!
Vem det är får ni gissa!





Världen är så stor, så stor.....  och med snabba fötter kommer man långt.




Glad Midsommar!

lördag 30 maj 2015

Väntan

Nu är den långa väntan slut! Spillkråkan har snart ut sin unge och turerna har varit många för min del och till slut fick jag det som jag väntade på! En bildserie på ögonblicket när ungen får mat och denna gång dröjde det inte särskilt länge innan matransonen var på väg. Ljudligt anlände Spillkråkan till området med viss misstänksamhet och med stor  försiktighet närmade sig bohålet och en ivrig unge sträcker ut sitt huvud så långt det bara går. Ivrig på att få sin mat! Härligt!




Uppdaterat med liten förväxling med hona/hane. På bilden ses hanen som har hjässan röd ända ner till näbb-fästet och honan mindre rött på hjässan. Ingen bild.
Liten iakttagelse kan jag skönja på hjässan av hanen: Ett flertal fästingar!!



Ha en fin söndag!

måndag 25 maj 2015

Min morgon

Väcks i tidig morgon av några bleka solstrålar som silas mellan gardinerna och blinkar - godmorgon, dags att vakna och göra - Min morgon. Dricker ur mitt kaffe och sedan på med stövlarna för alla eventualiteter.

Bilen får ta mig  några km för att  starta min vandring och dagen får en ovanligt fin början. Spanar in livet och liven över vattnet, simmar någon där? Har svanboet flutit iväg i takt med alla hårda vindar som ruskat om vårt landskap de senaste dagarna? Nej, det ligger kvar och tror bestämt att hela  redet snurrat kring ett helt varv snart, men månne inte det inom kort  har tjänat sitt syfte och de små liven snart ser dagens ljus.

Vassbältet ligger alldeles platt i den grunda viken av vädrets omständigheter och det kan säkert göra häckningen för vassfåglar lite svårare. Tror att jag tar en marsch över  och ser om det håller att gå på, vem vet kan jag stöta på något trevligt. Plask, plask... rätt lekfullt att vada kring bland kabbelekan som speglar sig fint i det blåa vattnet. Grönsiskorna har kalas i alarna längs strandremsan som bjuder på små alkottefrön. Solen värmer och det känns angenämt att få uppleva stillheten denna morgon. Vandrar vidare på min vassmatta och väljer försiktigt mina steg, det är blött under, svajigt och lite förrädiskt. Där möter jag ett oroligt par som hoppar i den omkullfallna vassen, Sävsparven. Svår att fokusera, antagligen är jag nära deras revir och knäpper några bilder och fortsätter på mitt gungfly.



Drillsnäppan flyger kring yster och glad. Men där då... mina allra  första Gulärlor i sikte! Denna morgon är redan värd all möda! Stövlar vidare kring viken och betraktar Kärrviolens vackra färg. Slutligen är jag tvungen att välja väg för fortsättningen och får ta mig över en mur av stenar, undrar vem och varför denna byggts och när? Ja, frågorna kan bli många och sällan får ett svar, men det är faktiskt spår av gamla slitsamma tider när fisket var en viktig inkomstkälla.

Fortsätter min vandring längs en riktig bygdeväg, Lövsångaren mfl sjunger och håller humöret uppe i det frodiga hägg beståndet. Tror jag viker av här på en gammal, mycket gammal stig som leder till ett ödetorp, dit jag aldrig tidigare varit. Spänningen stiger, kusligt med gamla förfallna hus, skuggigt, mörkt, igenväxt, allt andas av  spår från en gången  tid då ngn bott och levt sitt liv här. Lite avskilt, men som en gång varit en mycket naturskön plats. Nu slickar brännässlan mina stövelskaft som om den ville visa att här har jag inget att göra, kvistar som fallit ned av stormens vindar rispar mina ben, platsen är förfallen och gamla trasiga  spetsgardiner fladdrar in och ut i de söndriga fönsterrutorna. Dörren som en gång varit ingången till deras härd verkar nött och väderbiten, urblåsta fönster gapar som mörka hål längs huset väggar, inuti syns silhuetter av någon slags inredning och gammalt bohag. Tanken kommer osökt, vem har bott här, hur har dom levt och livnärt sig, strävsamt, kargt och hårt? Drar mig ner till viken som varit deras fina strand en gång i tiden, samma vassbälte att vandra vidare på. Plötsligt upptäcker jag en ruvande And hona bland några futtiga vasstrån och drar mig snabbt därifrån och tar ett sista svep med blicken över viken. Så vacker vår värld är!

Ha det gott

ö 

en dålig bloggar just nu!