onsdag 3 februari 2010

Fågelliv och -föda

Morgonen ljusnar, sitter med mitt kaffe och försöker vakna till en ny dag. Redan i gryningen gör de första fåglarna sitt besök vid matborden, de verkar väldigt alerta och pigga trots att kölden farit hårt fram i vinter. Nu behöver småfåglarna mat och energi för att klara kylan och för det andra att klara av vinter-livet. Det är ett liten morgonföreställning att sitta i lugn och ro och få ta del av alla flax och vingslag utanför mitt fönster, det kivas och bråkas även i fågelvärden. Rivaliteter eller härskare, vem vet, men lustig när de breder ut vingarna och gör sig stora och märkvärdiga för att få ha bästa matplatsen för sig själv.

Jag gör en sväng ut för att fylla på automaterna och frö-ladorna, i kärven strör jag ny havre och genast kvittrar det vackra toner i träden intill, meddelas att nu blev det påfyllning! Har ni förresten märkt att fågelkvittret har blivit alltmer ljudligare och aktivare och det bådar gott.

Här två ivriga fåglar, Blåmes och Talgoxe som söker de "nya" fröna att snön yr omkring! Egentligen är dessa lite kräsna med solrosfröna, slänger "hejvilt" omkring sig de frön som ogillas.


Talgklockan är flitigt besökt och det kivas ngt enormt om dagarna kring den.



Ser ganska lustigt ut när de svingar sig i lianen, dessutom kan det uppstå artig köbildning.



Väntan är olidligt lång!



Här ryter man till och önskar få äta i fred!



Men vilken mat skall man bjuda fåglarna på. Det finns färdiga fröblandningar med olika sädesslag, solrosfrön och nötter. Havrekärvar kan man finna kring juletid (åtminstone hos mig), den lyxen blir snabbt slut och sedan fyller jag dom med havre så länge det går. Artrikedomen beror i stor utsträckning på vilken föda du bjuder på.Skogsmatning är då ett alternativ, men så långt har jag inte kommit ännu i alla fall.
Nedan en bild på det som jag serverar mina fåglar. Frukt i mån av möjlighet.



Talgklockan är absolut den mest populära födan bland mesarna. Jag gör alltid ett antal på hösten och fyller på vartefter. Använder mig av helt vanliga lerkrukor och en blandning av kokosfett, solros- och andra frön. Fördelen med dessa är att Nötskrikan och Hackspetten tar inte föda ur dom.



Det var min lilla fågelstudie idag, men jag saknar dom rödbröstade Domherrarna (endast några) som lyser upp i det vintervita landskapet, Pilfinkarna, Tofsmesen, osv.

Må gott!

7 kommentarer:

Lena/isis sa...

Vilket härligt inlägg och så fina bilder. Hur gör du talgklockorna? Kram

Märta sa...

Vackra bilder!
Här matar vi oxå fåglarna,fullt vid fågelbrädet och talgbollarna!

mimmi sa...

Tack för din upplysning om mat till fåglar till dina vackra bilder :) Jag har minst 2 st domherre hanar och 4 domherre fröknar :) här ..de kommer ett par gångar om dagen och hälsar på :)

Ninne sa...

Vad fina bilder du fått på de små liven. Visst är de härliga, kiviga o ska ha det för sig själv, fast där är till dem alla.
Tur att man har ngt som förgyller utsikten o inte BARA SNÖ
Kram Ninne

billan sa...

Här bjuds också på massor av olika godsaker, men trots det är inte alls lika många småfåglar som besöker fågelbordet som tidigare år. En del säger att de varit för kallt, att de har frusit ihjäl...kan de vara så illa?
Dina fröklockor är så jättefina, nästa år måste jag göra nått liknande.
Må så gott!

NatureFootstep sa...

fint inlägg med många härliga bilder. Jag matar lite på min balkong på 3:e vån. Det har blivit riktigt populärt. När stormen var som värst hade jag 7 arter där. Har aldrig hänt förut. Jag satte ut kvistar som heter Gårdsskräppa, fulla med frön.¨Jag skulle ha dom som dekoration, men de blev Domherrarnas favorit. De har ätit upp allt frö på dom.

Skoogstrollet sa...

Vilka fint målade talgklockor. Här hänger det någon enstaka talgboll, men jag vet inte om de har hittats av fåglarna precis. Det får nog bli till att gå ut en runda imorgon och titta. Kanske är katterna ett för stort avskräckande hot även om de sitter högst upp på en 2 meter lång käpp, längre nådde jag inte när de äntligen skulle få en plats.