fredag 19 februari 2010

Vackert, vackert... och liten strapats.

Min rubrik idag beskriver de senaste dagarnas väder som vi haft och jag har hunnit med att njuta av flera turer på fjärden, över åkrar och ängar, där spår funnits för att göra det framkomligt i den annars så djupa snön. Att kunna ta vägar där jag vanligen inte kommer fram annat än vintertid, är ett sant nöje och de har lett mig genom höga ridåer av vassruggar och knaggliga spår att ta mig fram på, men mera ansträngning ger väl visst mera motion!?



Min lilla fyrbenta följeslagare är inte särskilt pigg på att "drunkna" i snön, så hon sitter förnöjd i korgen med pälsen (jackan) på och nosar i vinddraget, medan matte flåsar fram med sparkstöttingen i full fart där det beger sig. Tyvärr, händer det att man gör resan längre än vad som var tänkt , när man inte har en aning om vart vägen bär och så blev det för vår del häromdagen. Jag fick vända när inte spåren ledde mig vidare och återigen ta en ny stig som kanske tar mig ut på isen där tranorna brukar dansa på våren och visst kom jag dit. Nu förstår jag varför det samlas tranor här för att trumpeta från tidig vår till sen höst, det var en särskilt ypperlig plats, avskilt och lagom stor glänta med vattentillgång.




Det var så otroligt vackert överallt, vit rimfrost och bleka vintersolstrålar fick alla snökristallerna att glittra som diamanter och hela naturen var likt en akvarellmålning.



Jag stannar till och lyssnar mellan varven om ngn liten fågel ger ett litet kvitter om att han fanns där uppe bland buskar och träd. Nej, endast Korpens ljudliga kraxande hörs och den cirklar runtom ett par varv, för att sedan försvinna ur min syn.

Fortsätter min färd över den våtmark jag inte känner till och undrar om jag blir tvungen att vända, eller månne vägen bär till den som annars är bekant!? Stundom går det bra med spark och tidvis blir det att promenera och nu känns de lite segt i benen och det är långt kvar innan jag är framme vid det riktiga stråket. Nu ser jag att jag är på rätt spår! Glad i hågen närmar jag mig det "gamla" spåret, men så upptäcker jag att det fattas 20 meter som inte förenas med de två spåren, endast ett gammalt skidspår och jag har spark, en hund, korg och en trött vandrare som tvingas vända om eller plumsa i snö som går över knäna. SUCK!

Nu kör jag den tappra attityden och väljer att ta de tjugo metrarna med hunden sittande i korgen och skjuter min spark försiktigt över skidspåret och med lätta steg beträder det tjocka snötäcket. Plums, plums,...steg efter steg och hunden blev alltmer bekymrad vad matte höll på med! Vi klarade "snöforceringen", men jag undrar vad förbipasserande tänker när de ser spåren efter oss!!? Jag ler vid tanken, det såg egendomligt ut!



Hunden blev salig när vi var på välbekant mark och ville ur korgen för att snabbt leda hem matte, för nu fick det vara slut på äventyret.

Egentligen hade jag planerat att visa fåglar idag, men tyckte att de passade inte till min text, så det får bli till nästa gång! Kan i alla fall avslöja, att jag blev väldigt glad för mina senaste fågelbilder!

Hoppas veckoslutet bjuder på många fina stunder i naturen!

8 kommentarer:

mimmi sa...

så mysigt att titta på dina bilder :) den med solen var ju underbar :) roligt att få se några fina bilder nu när vi har det värsta snöoväder på 50 år :)
kram

billan sa...

Vilken strapats,ler när jag läser ditt inlägg! Många bilder skapas i mitt huvud när jag läser:)
Längtar efter dina fågelbilder....
Önskar dig en fin söndag!

Jeanettes hus sa...

Vilka härliga naturbilder du visar!

Det märks att du är ett med naturen!

1000 tack för besöket inne hos mig.

Visst är det vårdpersonalen jag berömmer.
Dom behöver minsann all uppmuntran de behöver.

Ha en fortsatt skön vinter, för den verkar ju aldrig ta slut.
Vi är liksom inte så vana härnere i söder.....
Dessutom är vintern min värsta årstid, då återkommer mina deprissioner och ångest. Så nu vill jag ha vår.

Vi ses
Kramisar Jeanette

Maria sa...

Tack för en härlig sparktur! Vackra bilder! :D

Kram/Maria

Marina sa...

Så härliga bilder! Och en sparktur, jag har inte åkt spark sen jag var liten.
Ha en jätte bra dag. :D

NatureFootstep sa...

vilka strapatser du ger dig ut på. :)
Spark har jag inte åkt sen barnsben, det går ju liksom inte inne i stan. Den här vintern hade det dock gått om jag haft någon.

Visst fick du se mycket vackert, det syns på dina bilder. Men nu vill jag snart se annat än vitt.

Strömstaren är nog den roligase fågeln jag sett än så länge. Det går ju att studera den om man är på lite avstånd. :)

mimmi sa...

Ja om du skall ut då gäller det nog att klä sig ordentligt ..som du hade gjort här ..men tänk på att ta ett lite mer bekant spår denna gång ;) så hunden slipper bli bekymrat en gång till :D
kram

Angel.Pearls sa...

Så fint skrivet, och väldigt vackra bilder!!Kram//Eva