måndag 8 mars 2010

Orädd "dunboll"

Vilken lycka man känner när vintern äntligen släpper greppet och bjuder på en föraning om att våren kan vara på väg, med flera plusgrader och hårda vindar som piskar ner snödrivan, känns det i alla fall hoppfullt efter en lång, kall och snörik vinter. Det stänker från hustaken av stora smältvatten droppar och den enorma snömängd som de flesta husägare kämpat med, är ett minne blott. Vad gör det då att väglaget är lite svårforcerat på sina ställen och klottigt, att regnet duggar tätt och solen ligger tryggt bakom molnen, när jag möts av en mängd fåglar som sjunger, kvittrar och visslar på sina vackraste vårmelodier när jag kommer hem. Det är väl det bästa tack för vintermatningen, man kan tänka sig!

En liten trogen gäst som suttit varje morgon på sittpinnen utanför mitt köksfönster och hälsat mig godmorgon, under tiden jag druckit mitt morgonkaffe i vinter. Den lilla "dunbollen" Talltitan har varit lite yvigare i fjäderdräkten och därför mera igenkännande, dessutom alldeles orädd. Undrar hur nära jag kan komma om jag möter den på utsidan?

Jodå, den var helt tam, trots att jag gjorde alla möjliga akrobatiska rörelser med kameran i högsta beredskap och försökte fånga en vacker posé av "dunbollen", gjorde den sig ingen orsak att ta till flykten, annat än att hämta nya frön från ladan eller marken. Vill ni se hur den håller fröna och vilka långa klor den har!?



Helt obekymrad över min närvaro och fokuserar enbart på mat.



Håller dock en litet vakande öga på den närgångna figuren.



Ingen tid att spilla - frö är gott!


Bugar och bockar för den goda bjudningen!



Ja men, jag blir allt lite mallig för all denna uppmärksamhet!

Fantastiskt hur nära jag kunde komma! Den trippade stundom helt oberörd kring mina fötter och kameran var bara en liten bit ifrån - m a o helt orädd!

Önskar er alla en trevlig fortsättning på veckan!

14 kommentarer:

Njut i din trädgård sa...

Så bedårande!

Vilka bilder BEA!!!

Ogenerad och kanske road av dig! *ler*

Ninne sa...

Så underbart fint! O vad jag blir avis på dej. För många år sen hade vi en Bofink Knut/det var när Eva Rydberg sjöng honom på skiva/ som kom varje dag(sommaren)o satt på altanräcket o fick mat. Åt ur handen. Kom vi inte ut direkt flaxa han utanför altandörren o så var det att snabbt ge sig ut med lite ostbitar.
Du kan nog fortsätta o mata - så kanske du kan ha den där hela året.
Lycka till
KRam Ninne

Lena/isis sa...

Åååå så söt. Va´kul att kunna fota den så nära inpå. Kram

mimmi sa...

oj oj vilka bilder du har fått på den :) jag har inte sett röken av en sån här .. så då har man ju självklart inte kunde fotat den heller ..men dina bilder här var så fina så jag bara njuter av att sitta och titta på de bilder här :)
godnatt och sov så gott :)

billan sa...

Häftigt att komma så nära, otroligt att den är så orädd! Sötnosen har nog lärt sig vem som står för utfodringen:)
Må så gott!

Märta sa...

Oj vilka fina bilder du fått av fågeln!
Kram!

mimmi sa...

Men så tråkigt att ni har haft så dåligt väder .. jag kan inte klaga på det vi har haft .. rena vår väder och så underbart .. hoppas verkligen att du också får något av detta nu :)

Huset vid ån sa...

Tack för din fina kommentar hos mig, vad glad jag blev. Vilka otroligt vackra bilder du bjuder på, det känns som man står där själv! Ha en trevlig torsdag! Vårkramar Therese

Huset vid ån sa...

Kikar in o önskar dig en skön helg med solsken o takdropp! Kram Therese

Vita rosor och förgätmigej sa...

Så söt liten gynnare! Tycker att de och sädesärlor är bland de finaste småfåglarna. Kanske har blivit så eftersom båda är ganska orädda. Jag blir sååå glad när jag tittar på dina bilder. Får kontakt med mitt yngre jag som äääälskade naturliv och djur. Har tappat bort mig lite men jag ska försöka hitta tillbaka igen. Naturen ger ju ett sånt inre lugn för att inte tala om vilken lycka man får... Tack för dina underbara bilder.
Kram/ Anna

agge sa...

Vilka underbara foton! Va häftigt att kunns komma så nära lilla pippin, och att sedan får så tydliga bilder! Agneta

agge sa...

Vad har du för objektiv? Agneta

Anni sa...

Oj, vilka fantastiskt fina bilder du fick på den lilla sötnosen! Visst blir man både glad och ödmjuk när man får komma så nära?

Mian sa...

Fina bilder!
Just talltitor tycks vara mycket orädda. Kika gärna på bilder och filmklipp på min blogg!