tisdag 27 juli 2010

Bärskogen

Nu är det hög tid för bärplockning! Hjortron är alltid ett begärligt bär som det finns väldigt lite av i våra trakter och kanske många som vill få en liten skörd av det guldgula bäret.

En eftermiddag i den ljuva sommarvärmen vandrar vi iväg till närmaste våtmark, där eventuellt "guldfyndet" ligger på den våta mossan efter gårdagens regn. Inte så märkvärdigt kan tyckas, men redan efter några hundra meter in i skogen känns benen tunga och man undrar varför alla kvistarna ligger i vägen och hindrar min framfart och jag snubblar till gång efter annan. Trampar min stig framåt med stundom svaj i balansen när klivet blir onödigt långt. Hoppsan, där blev det helt plötsligt bottenlöst, så förrädiskt trots att terrängen var i egentlig mening helt perfekt för mitt vidkommande med mossiga ytan.

Kråkbär fanns det gott om och tar mig en tillfällig betraktare på de blåsvarta bären som har en säregen smak.


Tröttheten och ivern över att finna de guldgula bären blir allt mindre efter varje minut som vi tillryggalägger och inga bär. En ny glänta öppnar sig och där borde ännu en mosse ligga bra till och hoppet stiger åter som hunnit dala många gånger redan. Uppmärksamheten börjar riktas på blåbären, för egentligen trodde jag föga på Hjortron och förresten så har jag lämpliga kärl släpat med mig hela vägen just för det ändamålet också. Kanske sadlar jag om och det får bli blåbärsplockning i stället. Det finns ju feta stora blåbär överallt, hur kan vi nonchalera dom, när guldet verkar bli magert.



Nu då, äntligen lyser det vackert på tuvorna av björnmossa och doftar gott gör det dessutom. Svetten lackar och myggorna i hundratals sticks så det svider i händerna, men de gula bären skall bli mina! Att trampa på det mjuka underlaget är till en början angenämt, men när ett par timmar gått, är det inte med samma gnista längre. Men, så länge det finns ett bär skall det plockas i korgen.




Men nu får vi säkert avsluta och vända hemåt igen. Nu tar vi stigen genom snåret och gamla rishögar och slutligen skall längdhoppstalangen testas över ett vattendrag. Oj, där satt det, inte ens stöveln fastnade i gyttjan.

Skogsturer är en upplevelse i sig och även denna gång i den värmen som rådde, trots att det krävde ansträngningar och lite mödosamt slit, får man en del som fångar uppmärksamheten trots allt. Ett träd som hade vid roten en massa hål borrade in i stammen, lite lustigt men antagligen ngn fågels verk.


Men hur blev skörden då? Jo, precis på målsnöret snubblade en av oss två ( vem får ni gissa) och de åtråvärda bären flyger ur hinken, ( liten mängd) och fick plockas upp ur lingonriset, det blev trots alla mödor fem små, men vackra syltburkar som skall avnjutas med andakt!

Ha det gott mina vänner!

6 kommentarer:

Gela sa...

Ja de hjortronen kommer säkert att avnjutas med andakt. Härligt inlägg kunde riktigt tänka mig med på mossen. Har plockat en del hjortron tidigare. Ha en fin kväll/Gela

mimmi sa...

Jag plockar nästan aldrig bär ute .. tyvärr kan man nog säga ..men jag har aldrig gjort det förut och nu går det inte för ryggen ..men man kan ju i alla fall njuta av dom :)
kram :)

Ölandsvindar sa...

Hjortron! Finns det något godare? Här finns det bara blåbär och lite lingon. Ja björnbär förstås. Det saknas nog uppe hos dig.
Kerstin

Snäckskalsdalen. sa...

Plocka bär är en ren njutning. Att gå i skogen och andas frisk luft och samla in för vintern.
Önskar bara att det hade funnits hjortron häromkring också, men det får bli blåbär och lingon i stället!
Kul att du fick dina bär till slut och tur att inte korgen föll i bäcken!!
Agneta kram

Hanna sa...

Härligt att få följa med ut i skogen.
Ha en bra helg.
Kram
Hanna

Trollmor sa...

Tack för din vandring och skutt bland mossan ;-)
Tänk vad du ska njuta och minnas av dina fem burkar guld.
Vi har precis kommit in från en regnig men härlig skogstur vi också.
Med oss hem fick vi ett annat slags guld, fem kantareller :-)
Kram Trollmor