Så nära

En hastig blick genom mitt fönster upptäcker jag ngt i buskaget på relativt låg höjd. Vem är det som ser ut att putsa fjädrarna i solskenet? Blir ännu mer nyfiken eftersom den svänger ut och in på alla fjädrarna och huvudet går av och an, lite svårt till en början att bestämma vem gästen egentligen är! I all hast får jag försöka närma mig soldyrkaren som sitter på stadig gren och verkar inte bry sig det minsta om min frammarsch i det lagom tjocka snötäcket som jag plumsar i, varsamt och försiktigt.

Två steg i taget, ett till, jo den sitter kvar, ännu ett och nu är jag så nära, så nära.... bara några meter ifrån och slutligen får min gäst nog av betraktarens envisa och framfusiga beteende. Nåväl, min gäst - nämligen Sparvhöken är nog så framfusig med och sätter hela "mes-kören" i brand och klagoläten eller rättare sagt varningsläten som höres vida omkring när den jagande Sparvhöken anländer och sitter i sin spanande position.

Har ni sett vilka klor!?

När Sparvhöken denna gång fick ge sig iväg utan byte, utbröt formligen ett lyckorus och ett läte som bara kan höras då faran är över och höken drar iväg.

Förövrigt har vi haft enormt fina vinterdagar, men kallt! Nu har dock humanare vinterväder nått oss och hoppas få njuta av natur och massor med frisk luft i helgen.

Trevlig helg!