måndag 15 juli 2013

På morgonkvisten

I ottan när många fortfarande sitter och njuter av sitt morgonkaffe i semestertider, är det bäst att passa på  tillfället och fånga morgonens första fågeldrillar. Lite seg men ändå ivrig att få ta del av vad som bjuds i naturen på morgonkvisten. Liten vacker drill kanske, eller ngn som skrämmer hjärtat i halsgropen av sina tunga vingslag intill  mig, ja, naturen är full av upplevelser och värd att noteras, trots att  det vore enkelt med ett "sittpass" vid fönstret och köksbordet.

Drar på ordentliga skor och för myggornas attacker ngt täckande på armar och ben, och hoppas därmed  få slippa de intensivaste myggsvärmarna som gör det odrägligt att nästan hålla kikaren stilla en sekund. Händerna vill man ju i alla fall ha  fria, för man vet aldrig vad som händer, det är viktigt med ev dokumentation om läget tillåter. Plötsligt hörs måsarna högljudda skrän som meddelar  om fara och precis som jag anade, Havsörnarna är på jakt och måsarna förföljde och gjorde allt för att avleda örnarnas tillslag. Plötsligt gör örnarna en tvär vändning efter att jag blev upptäckt och de stora tunga vinglagen drar ut mot vattnet åter.

I min iver att upptäcka naturen blir jag plötsligt varse om ett märkligt vinande ljud som surrar och verkar röra sig närmare mig, förbi mig och vidare bortåt tills jag inte mera kan uppfatta eller se vad det var. Hmmm...?

Nåväl, med tanke på rubriken fick jag verkligen uppleva familjen Törnskata på morgonkvisten.







 Så tryggt med pappa-törnskata

Solen värmer redan min rygg och allt tyder på en fin dag. Kanske borde jag styra kosan hemåt igen och rensa lite ogräs i köksträdgården, etc, tankarna börjar kretsa  kring dagens göromål och får lov att avsluta denna tur på morgonkvisten med mycket på kontot för välmåendet, dagens motion, frisk luft och vacker natur.

Hemmavid  sjunger en okänd fågel flitigt från morgonkvisten med en sprucken och gnisslande stämma. Ja, den som det visste vem det är, efter flera  tappra försök att  identifiera "gnissel-ljudet" har jag ännu inte lyckats!  Kanske en dag såå... innan den försvinner från min kvist vill säga, får jag veta vem det är!


Ha en fin vecka!

11 kommentarer:

Nette Cecilia sa...

Jättefina bilder på stenskvättorna,kul med alla ungar nu ,stod och tittade på vad jag tror är rosenfink ungar idag ,Kram nette

Kungsfiskaren sa...

Hej!
Underbara bilder och en fin berättande text, känner så igen mig. Ibland när man vi denna tiden på året ger sig ut och åker genom staden så är människorna påväg hem från krogen. Ja, det är alltid rejäla skor som gäller, kör faktiskt stövlar just för att slippa dessa mygg runt fotlederna. Hm, vet inte om det är en felskrivning... Men det är jätte fina bilder du har fått på törnskatefamiljen.
Ha en underbar dag!
Kram
/Ingemar

M sa...

Åh, så fina bilder du visar här. Nr 2 och 3 är fantastiskt vackra.
Allt gott.
M

Nitas sa...

Så vackra bilder , gillar dom klara färgerna :) Mvh // Anita

Fjällripan sa...

Underbara bilder på törnskatorna! Så lika stenskvättan de är...

Önskar dej en fortsatt trevlig sommar!

Irene sa...

Så herlig billedserie! Fuglesang på nært hold :)

Lindsjö taxar sa...

Jättefina bilder på törnskatan...tror nog inte jag sett den här.

Klas sa...

Så fint mamma törnskata visar upp stjärtfjädrarna för dig (och oss). Uppskattar dina texter som gärna får en att stanna upp och fundera en stund.
/ Deerhunter

Lasse sa...

Hej Bea!
Underbar läsning så här på morgonkvisten :-) Här hos oss ser det ut att bli ännu en varm och torr (inget regn alltså...) dag !
Ha en superfin dag Bea !

Tristan sa...

Skulle ønske jeg var like flink med å stå opp om morgenen. Deilig med sommer og sol og fuglekvitter. Nyter dine fuglebilder sammen med varmen i sommer.

i stora drag sa...

Hej Bea!
Jättefina bilder du fick på törnskatorna! Ja, det är tur att vi har lite olika fåglar att skåda. Någon törnskata har jag inte sett och du ingen glada!

Tack för din kommentar, Bea! Sånt där kommer hastigt på och visst är det allvarligt, men har man väl fått medicin som löser upp så är faran över, för tillfället i alla fall. Medicin får man sen äta ca ett halvt år.
Tack, ska försöka njuta ändå av semester. Kram Pia