tisdag 2 september 2014

Vad har du lärt dig?

Redan september, vart försvinner all tid i världen!? Hur som helst, hoppas alla haft det gott och bra, njutit av värmen, ljuset, grönskan och haft många fina stunder för vila och avkoppling. Nu börjar kvällarna skymma, fågelsången har tystnat, flyttfåglarna återvänder alltefter hösten gör ett avslut med fina färger och vackra solnedgångar. Alla årstider har sin charm ändå.

En sak som hängt med mig i tanken hela hösten är rubriken på dagens inlägg! Frågan fick en skolklass när höstterminen inleddes och pedagogen frågade sina elever: Vad nytt har ni lärt er i sommar? Frågan gick kring i klassen och turen kom till den  lille pojken som svarade: Jag kunde allt från förr!

Ja, tänk om det är så väl, att vi kan allt från förr! Själv har jag många gånger ställt mig frågan, vad nytt har jag lärt mig i sommar? Får väl ta en liten illustration till hjälp för mitt svar.

Det är vår och Gråhakedopping paret  är ivriga att bygga sitt rede. Tyvärr, har dom valt en förskräckligt tokig plats, men tappert och uthålligt fortsätter byggandet med förankringen kring den korta stör som nätt och jämt når över vattenytan och därtill ett par meter från båtbryggan.

Nåväl, paret kom till insikt och i all hast fann en tryggare boplats i vassbältet, men ack, ack.... alltför nära farleden och alla svallvågorna spolierade deras familjelycka.

Ett övergivet bo en kort tid därefter och mina farhågor besannades.

De tu hade trots alla motgångar ögon för varandra, simmade lugnt och stundom utbröt världens kärleksförklaring med hög volym som ekade över fjärden.

Lyckan återvände och kanske blir det tredje gången gillt för en liten fågelfamilj? Nu började tiden rinna ut, det blev sensommar och tiden gick....

... honan blev matad av hanen som jobbade flitigt hela sommaren med allt slit och släp, inklusive att boa tre gånger, då är man väl unnad familjelyckan? Ja, fanns det några små dunbollar där i vassruggen? Det blev  augusti månad och paret höll ut men....

.... till slut gav dom upp! Ingen familjelycka denna sommar. I medlet  av augusti såg paret ändå rätt förnöjsamma och kanske hoppas på en ny vår med tålmodig väntan.

Precis så kan även våra liv te sig! Vi får ta ny fart, börja om på olika sätt, men behålla tålmodigheten trots att en del förhoppningar spolieras eller kanske förändras. 
Tålmodighet och uthållighet - är mitt svar! En sak man får lära hela livet egentligen, men kan behövas i stor portion i olika sammanhang.

Japp.. så nu var jag förhoppningsvis igång efter en sommar med prioriteringar  av annat slag, än vid tangenterna.

Må gott!

6 kommentarer:

Lasse sa...

Lysande inlägg. Välkommen tillbaka ;-))

Klas sa...

Alltid tråkigt när djur kämpar som - djur och projektet ändå misslyckas. Kanske gråhakedoppingarna var oerfarna bobyggare som i så fall redan till nästa år vet bättre. Otroligt vacker fågel, förresten.
/ Deerhunter

Ölandsvindar sa...

Åh vilken fin berättelse! Ja, resa sig igen får man göra gång på gång under livet.Men alltid lär man sig något. Någon sa till mig: Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Så sanna ord tycker jag.
Kram på dig /Kerstin

M sa...

Hej där, så härligt att du är tillbaka. Underbart framställt i både text och bild. Utan misstag ingen utveckling.
Ha det så Gott.
M

Fjällripan sa...

Ja tiden går allt för fort...man hinner ju inte riktigt med :)) Men hösten är en underbar tid! :D

Toppenfina bilder! så synd att de inte lyckades med ungarna...

Magia da Inês sa...

。°°。✿⊱。
Belo registro com fotos lindas!
Bom mês de setembro!·..✿✿
♪♬♫°。 Boa semana!
Beijinhos.✿°.•