måndag 25 maj 2015

Min morgon

Väcks i tidig morgon av några bleka solstrålar som silas mellan gardinerna och blinkar - godmorgon, dags att vakna och göra - Min morgon. Dricker ur mitt kaffe och sedan på med stövlarna för alla eventualiteter.

Bilen får ta mig  några km för att  starta min vandring och dagen får en ovanligt fin början. Spanar in livet och liven över vattnet, simmar någon där? Har svanboet flutit iväg i takt med alla hårda vindar som ruskat om vårt landskap de senaste dagarna? Nej, det ligger kvar och tror bestämt att hela  redet snurrat kring ett helt varv snart, men månne inte det inom kort  har tjänat sitt syfte och de små liven snart ser dagens ljus.

Vassbältet ligger alldeles platt i den grunda viken av vädrets omständigheter och det kan säkert göra häckningen för vassfåglar lite svårare. Tror att jag tar en marsch över  och ser om det håller att gå på, vem vet kan jag stöta på något trevligt. Plask, plask... rätt lekfullt att vada kring bland kabbelekan som speglar sig fint i det blåa vattnet. Grönsiskorna har kalas i alarna längs strandremsan som bjuder på små alkottefrön. Solen värmer och det känns angenämt att få uppleva stillheten denna morgon. Vandrar vidare på min vassmatta och väljer försiktigt mina steg, det är blött under, svajigt och lite förrädiskt. Där möter jag ett oroligt par som hoppar i den omkullfallna vassen, Sävsparven. Svår att fokusera, antagligen är jag nära deras revir och knäpper några bilder och fortsätter på mitt gungfly.



Drillsnäppan flyger kring yster och glad. Men där då... mina allra  första Gulärlor i sikte! Denna morgon är redan värd all möda! Stövlar vidare kring viken och betraktar Kärrviolens vackra färg. Slutligen är jag tvungen att välja väg för fortsättningen och får ta mig över en mur av stenar, undrar vem och varför denna byggts och när? Ja, frågorna kan bli många och sällan får ett svar, men det är faktiskt spår av gamla slitsamma tider när fisket var en viktig inkomstkälla.

Fortsätter min vandring längs en riktig bygdeväg, Lövsångaren mfl sjunger och håller humöret uppe i det frodiga hägg beståndet. Tror jag viker av här på en gammal, mycket gammal stig som leder till ett ödetorp, dit jag aldrig tidigare varit. Spänningen stiger, kusligt med gamla förfallna hus, skuggigt, mörkt, igenväxt, allt andas av  spår från en gången  tid då ngn bott och levt sitt liv här. Lite avskilt, men som en gång varit en mycket naturskön plats. Nu slickar brännässlan mina stövelskaft som om den ville visa att här har jag inget att göra, kvistar som fallit ned av stormens vindar rispar mina ben, platsen är förfallen och gamla trasiga  spetsgardiner fladdrar in och ut i de söndriga fönsterrutorna. Dörren som en gång varit ingången till deras härd verkar nött och väderbiten, urblåsta fönster gapar som mörka hål längs huset väggar, inuti syns silhuetter av någon slags inredning och gammalt bohag. Tanken kommer osökt, vem har bott här, hur har dom levt och livnärt sig, strävsamt, kargt och hårt? Drar mig ner till viken som varit deras fina strand en gång i tiden, samma vassbälte att vandra vidare på. Plötsligt upptäcker jag en ruvande And hona bland några futtiga vasstrån och drar mig snabbt därifrån och tar ett sista svep med blicken över viken. Så vacker vår värld är!

Ha det gott

ö 

en dålig bloggar just nu!

4 kommentarer:

S-A Sandberg sa...

Intressant och medryckande text till fantastiskt fina bilder från den miljö som naturen just nu bjuder oss.
Ha en fin vecka! /SA

Laila sa...

Bra innlegg.

Lasse sa...

Hej Bea ! Fint o poetiskt att läsa om din Morgon !
Ha en fin helg !

Ölandsvindar sa...

Fint! Man känner igen sig i det mesta. Sävsparvar är lite speciella tycker jag. Alltid roligt att se dem.
Kram /Kerstin